Jag har god lust att recitera Danny Glover; ”I’m too old for this shit”… Men riktigt så illa är det väl inte. När man däremot kommer hem till sin rena toalett med rinnande vatten, duschar och sedan kollapsar i sin egen säng undrar man förstås varför man fortfarande utsätter sig för festivaler, trots att man passerat 30… 35. Okej, 37.
Så om ni undrar varför det har varit tyst i bloggen sedan i torsdags så beror det på att jag inte jobbade alls från Sweden Rock 2014. Av uppenbara skäl. Det fanns annat att göra. Som att lyssna på band och trängas bland tiotusentals andra hårdrocksälskare.
Sweden Rock är dock speciellt. Visst ser väldigt många av besökarna skrämmande ut jämfört med rådande normer, men du får leta efter en lika stor festival där det inte är några bråk eller större fyllor. Det finns nog inte.
Även om campingen var smockfull av tält och soptunnor överfulla av ölburkar, så är det ändå lugnt och städat. Och som man brukar säga; ju fler tatueringar en person har, desto snällare än hen. Det är snarare dem utan t-shirts med bandtryck, tatueringar, nitar och kedjor man undviker…
Det är inte som den gamla Hultsfredsfestivalen, där det inte gick att gå fem meter utan att trampa i en spya, snubbla över en däckad 16-åring eller hamna i slagsmål.
Personlig favorit hos både mig och frugan var och är Rob Zombie. Han ger alltid grymma shower. Så även nu.
Hur som helst. Jag är tillbaka hemma. Visserligen fortfarande sliten efter att ha spenderat ett par dagar i tält, utan att duscha och med samma kläder (festivalregel). Så jag ligger i hammocken och skriver…
